Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
samtid


Tiden som rinner.

Jag sitter vid mitt starka öl och gråter
med såriga fötter och en gammal
gud som inget förlåter
där framtiden skapas av pajasar
som dragit samma skämt i tusentals
år.

Barn som aldrig får möta havet
deras liv är det fattiga navet
deras liv slutar drunknad av spyor
i ett skitigt garage.

Män som onanerar sig till sömns
när allt av kärlek har tömts
kärlek är en bisats i en sång.




Fri vers av kardman
Läst 306 gånger
Publicerad 2017-08-31 17:17



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

kardman
kardman