Höstmörker kommer över mig löven faller till marken 

Min själ går i moll den sköra vackra själen ful av ångest det trycker mot bröstet och jag jag kan inte andas hyperventilerar i hela kroppen mungiporna dras ned magen dras ihop behöver luft behöver luft skriva skriva andas andas .

Rädslan slår undan mina ben  jag tar 2 tabletter för att lindra den värsta ångesten .

Kvällarna blir allt mörkare och min själ krymper ihop till en snara vill inte bli beroende igen av ångestdämpande medicin när mörkret faller som en blyklump över himlavalvet och stjärnorna gnistrar och blinkar så tydlgt och klart snart ropar mörkret så totalt