Jag är ett tomt skal kring en kärna av längtan. Du står bortvänd och ser ut
genom fönstret.
Mitt i stunden av stilla ro hör jag mig snava i källarens mörker, falla gång på gång
bland besatthetens klenoder.
Du står bortvänd och ser ut genom fönstret – öppnar och flyger ut.
Jag ser dig som en fågel under den blå himlen.

Jag för flöjten till munnen och blåser. Så märklig melodin låter.
Jag ser dig sväva långt, långt borta.