Fast att världen ser annorlunda ut
när allting slår utan att röra oss,
så lever vi förmodligen imorgon också.
Och vad som än händer
har vi för stora tankar för vår ålder.

Men vem behöver bilder
för att minnas det som gjort ont.

Så vi letar efter rädslan,
försöker vänja oss vid en sanning som går att stänga av.
För ingen får vila i verkligheten längre.
Om vi bara drömmer kanske obehaget försvinner
av att inte kunna lämna något annat än varandra.

Du behövde aldrig passa alla
för att alla skulle vilja ha dig.
Din hemlighet var ju att leva med trygghet.
Men ibland måste vi berätta det som ingen vill höra,
och jag ville så gärna vara undantaget
när det var din tur.

Så du kände något för någon annan än dig själv,
och kanske räcker det.
Ingen är ändå ensam om att lyssna efter trösten.