Döden är en tvååring
med krossat knä och liksöt andedräkt.

(Varför göra Döden imponerande?)

*

En kryssning
från länge
till kanske.

*

De talar till mig!
Och jag som trodde
att jag inte kunde
vrida molnen!

De berättar:
"Säg din mening,
och av det tolkar vi
vad än du vill ha.

Säg vad du tycker är bra
och mer av det ska du ha.

Nämn icke annat.
Icke annat.
Håll himlen,
håll himlen ren
för oss."

*

Gammal bland gungorna,
stadigt i skuggan av mån,
(den mån man kan – icke mån)
obarmhärtigt icke pojke
i skarp vind av det oförlåtna.

Det visste jag inte.

*

Jag kunde inte se dem,
de enorma, svarta fladdermössen
som spektralt bröt över drömmarna
och tunna hängde kvar
i en sista intervall.

*

Blommorna eldar ner bergen och vägarna.

Nej. Inte sant.

Jag kan höra det stora mörkret,
och känna igen dess profil.

Nej.

Solnedgångens ljud passerade
igenom hieroglyfer och Platon.

Nej. Vänta! Detta vågar jag inte svära på.

Men någonstans i sinnet
skedde något liknande.

*

Tro ingenting diffust.
Se ut som toppen av en lavin.
Bygg ut varje under.
Var stor och kommen från sätt.