Min silversmärta,
som sammet i dess början,
strömmar likt havet.

Ske något annat.
Åtminstone säj något,
inne i din kyss.

Tillfällen kommer,
torterade, samlade,
att låtas läka.

Utom långsamhet
välsignades varje blad,
att ljus krevera.

Ingen dimma krävs
när du tänker på stjärnor,
då dimman lyder.