Vi låg i himmelssängen natt efter natt
Med olika filmer snurrande i bakgrunden
I ett mellanting mellan sömn och vakenhet
så berättade vi för varandra
om hur det var att vara barn
hur det var att vara bar
inför världen och dess kalla ondska
Jag ville säga mer och mer
men när du ångrade dig och reste dig
och gick
så talade jag bara med mig själv igen
Känner jag mig själv ens?
Hur många gånger behöver jag svika mig själv
(och dig)
Innan jag återfinner ängen vi låg på i mars
och drömde om sommaren på
Nu är sommaren slut
och jag dömmer om den likväl ändå
Och jag älskar dig som i December
Älskar du mig som dina vänner?
Dina ögon är som de alltid varit bara en centimeter åt vänster
Vackra och stora
Bruna och goda
Du hatade dem det minns jag
Men jag älskade dem, från början till slut
Inåt och ut
De var min räddning
De är min räddning
Du var så kall och blev så varm
Jag var den enda som fick känna värmen
Den enda som fick känna dina händer
Och jag känner dem än och de är som första dagen
De är perfekta och varma
Trygghet i ett substantiv
Jag vill ha dig än idag
På en sommaräng där sensommarblommorna växer än
Ska jag leva med dig tills natt blir dag