Om du tror på det skrivna ordet,
på böcker, så tror du på tricket,
tricket som skrev orden
bara för att du ska läsa
istället för att leva och lära.

*

När jag lämnar alfabetet
och lever i drömmarna mellan bokstäverna.

(Speciellt älskar jag de två grindarna
mellan B och C, och mellan G och H,
innanför vilka mod är lag
och mitt barn att leva.)

Detta borde vara större delen av tanken,
inte för världens pjäs, godtycklig och din.

(Påminn mig om detta!)

*

Denna molnbild kan jag ha i veckor.
Den talar om sorg, offer och längtan,

om det som är inget annat än rätt,

om hoppet om förståelse,
om en resan som är nu och du,
om det förgångna, förgängliga
som tror sig jaga.

Jag är vågor i havet,
och inbillar mig inget annat.

Vågor man sett kommer aldrig mer.

(Så många underteckningar på dessa ord:
Så fala som ljus aldrig dala.)

*

Jag vet att Gud flög förbi mig
för en stund sen,
delad till en fågel,
och jag följde flykten
tills den försvann.
Så känns det att följa,
att känna Jaget. Alltet.
Så förbarmande intet.

*

Himlen full av spjutvara.
Den går baklänges!
Varför?
Det har varit.
Framtiden är det förgångna,
känns det inte lugnare så?
Inget annat kan finnas,
inget annat kan vara.