Tiden läker inga sår,
inte när någon inte bryr sig om hur man mår.

Jag vet inte, men inte känner jag någon skillnad från igår.
Det är så svårt att lösa något, när ingen förstår.
Men å andra sidan har ingen frågat hur det går.

Ett svar från mig själv det har jag inte fått på flera år,
det ända jag känner är att det forfarande rinner blod ur mina sår.
Och än så fäller jag mer än en tår.

Var det längesen det var vår,
jag tycker det drar så kallt om mina lår.
Inte vet jag vad som försegår eller hur länge det pågår.

Ja nej, det spelar nog ingen roll om någon frågar hur jag mår.