jag drömmer om min barndoms

granskog

där grenarna var yviga

nådde ner till marken

där gömde jag mig

gjorde mig en koja

där fick jag vara ifred

vara som jag själv ville

ingen hittade mig

det var lugnt

 att sitta där under granen

lyssna till fåglarnas sånger

ibland kom en ekorre fram

satt där på en av grenarna

tittade nyfiket på mig

undrade säkert vad jag gjorde där

jag drömmer mig ofta tillbaka till den tiden

när den stora granen

bland alla andra granar

var den plats där jag kände mig trygg

slapp alla mobbare

nu är granskogen borta

alla dom vackra träden

har blivit till nägot

som människor behöver

kanske någon möbel

eller papper

jag tänker ibland på den tiden

när jag satt under den stora granen

kände lugnet omkring mig

och naturens läkande krafter

anits 7 september 2017