Persefone vandrar i underjorden,

och våren stannar i tvekan,

fångad i mörker för kärleks skull,

stannar hon växtlighetens kraft,

skapar ingen frodig grönska,

nere i dödsrikets kalla salar,

Hades må vara dödens gud,

men hon är både stark och vacker,

hon bidar sin tid, väntar,

på kraften som bryter förbannelsen