Det händer att jag promenerar genom kyrkogården.
Den har funnits länge, mellan gatorna.

Jag går in genom den smidda grinden. På denna sidan rader
med upplösta träd.

Utanför leker barnen. Fria.

Allén. Pelaralmar siktar in sig mot himlen där molnen stör solen.

Löven - löpsedlar om feghet.

Längs sidorna stenar för folk som kommer och går.

Inskriptioner. Jag läser. Namn datum. Inte alltid läsbara.
Besöken har glesnat.

Lindarna avlöser. Där finns något. Det förträngda.
Orden saknar betydelse.

Jag lämnar det genomskinliga.

Sneddar över gräset. Gräset skyler inte det tillfälliga och den begränsade tiden

Men, finns de döda?