Mina ord, de tar snart slut
Jag har inte tid med sånt strunt längre
Ingen vill läsa - inte ens jag
Det börjar bli löjligt
Lika utdraget och mediokert
Som en brödskiva med för lite smör
Eller en matlåda som inte värmts tillräckligt
Men som äts ändå.

Jag hoppades en gång skriva någonting
Som betydde något
För för mig
Sen för dig
Till sist för alla
Men tystnaden kom som ett dån
Och mina kraftreserver är snart slut.
Jag är full av stölder

Ni kan se mina lögner
Till salu i skyltfönstret
Ett nästan sexuellt häleri
Jag är en dödsryckning utan slutmål
Ett limbo av höga ljud
Ett krampanfall som ständigt fortgår
Då mitt självläkande och återskapande
Kickar igång

Jag river sönder anteckningar
Bränner alla brev
Jag slänger min MacBook i väggen
Stampar sönder USB-minnena.
Jag ska nöja mig med att vara ingen
Och stilla tyna bort
Men det kommer inte göra mig fri
Det fungerar inte riktigt så.

Det är inte synd om mig
Jag är ju ingenting.
Jag är min egen olyckas dräng
Kreativ koma i min säng.