Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Grå


grå spikar
penetrerar
vår pantomim
som droppar av ångest
i ett hav av meningslöshet

vill inte somna
för då kommer jag kanske
att vakna

det är tomt och grått
spikar igen mina fönster
sväljer varje tystnad
utan hunger

att kalla tillvaron
för en axelryckning
är en alltför stor gest

orkar inte ens
låtsas
att jag låtsas le




Fri vers av stannar kvar
Läst 778 gånger
Publicerad 2006-05-28 19:10



Bookmark and Share

  Sebastian Lönnlöv (sidhe)
En text som skrivits många gånger, men du gör den tillräckligt nyskapande, upptäcker originella nyheter i det jag trodde var helt utslitet. Din text väcker hopp om hur mycket som kan skrivas trots att allt redan skrivits - den innehåller bra formuleringar som på pricken fångar ett känsloläge. Gillar särskilt andra versen och de två sista.
2006-09-25

  Lena Larsarp
Jag tycker djupt om ditt sätt att väva ihop orden till en helhet som inte skulle vara så hel ifall orden inte vävts så skickligt. Det är inte lätt att få tag på den totala hopplösheten utan att det blir fånigt (precis som med kärleksdikter), men här har du fångat den med värdighet.
2006-06-03

  kath
"att kalla tillvaron
för en axelryckning
är en alltför stor gest"

i de här raderna tycker jag hela dikten samlas och lägger sin tyngd ...... som navet ....... där får man en samlingsplats för pantomimen som penetreras och lenden som inte längre orkar låtsas att de låtsas

en skön och väldigt talande text om de stunder så livet parkerat framför skylten som är tom och otydbar i sin anvisning ...och där står man och väntar utan att just då hoppas ...................
2006-05-28

  Ms Lovecraft
Underbar ångesttext! Fastnade särskilt för det här:

vill inte somna
för då kommer jag kanske
att vakna

samt spikarna som återfinns här och där.
2006-05-28

  Clara-Fina
Mycket bra beskrivning av ångestens inre väsen! Och likgiltigheten ser jag här...Smärtsamt och starkt. / Clara-Fina
2006-05-28
  > Nästa text
< Föregående

stannar kvar
stannar kvar