Det som en gång var
i en ännu tar
aldrig det ifrån en far...

Då dörren dit ständigt tycks stå på glänt
som om inget alls har hänt
trots att allt är upp och ned på vänt
hörs en melodi så kär ifrån då
och allt blir igen upptänt...

Melodin den spelar i en glatt
man driver med, man glömmer att
det är en förgången skatt
som spelar en ett spratt...