I trycket
I korgen
Det sipprar blod som snart trycks ut i en gråtande flod
Hur länge behöver tyngd över minnen sänkas för att du ska förstå?
Hur töjt som torrt gummiband måste bröstet delas före du ser?
Om du ser
Hur mycket tid förspills och hur många ben går iväg
innan du ser inifrån och ut eller utifrån och in?
Ett enkelvänt perspektiv utan tillbakaväg
gör att ögonbrynsbenet skärs sylvasst och knivlikt ett oslipat träsvärd
mitt itu
Din tyngd gör mig stilla
Betänksamt lyfter jag ett ben men ångrar det apatiskt
Det trycket
innanför
Du sliter köttet till fibrer
Det forsar ömsint var
Men jag kan inte få dig att se vad eller hur jag ser
När jag blir två
När mina armar går åt varsitt håll
När bröstkorgen delas isär
När hjärtat ramlar ur kroppen för bröstbenets nyfunna svaghet
och smetas ut framför vilka fötter som helst
Hur långt ska det gå?
Hur länge orkar du dra det?
Hur långt orkar du ta det?
Jag håller ihop
precis så det går
Jag vägrar ge med mig
Du krossar mig aldrig
Men varje stund av hat gör mig så förbryllad av hur en människa orkar röra ner mer gift i en redan infekterad böld
o trycket
det trycket
gör mig kvävd i ständig fångenskap under din ensidiga övertro på härskande mord av min enda livsgnista