Någon har rivit upp gatan utanför mitt hus.
Vem kan nu komma på besök
utom minnena
som flyter fram där asfalten en gång låg?
Det bubblar och jäser.
Gamla skor flyter upp
snedslitna klackar.

Det var dagarna i London
då avståndet till hjärtat var meterlångt
lyssnarskaran stor
och ropen över Hyde Park
försvann i träd och serpentiner.
Att gå på Londons gator lämnar
bestående intryck.
Slitaget i bröstkorgen
känns fortfarande
för att inte tala om
ensamheten som satt som gjuten
och gnagde medan
Salvation Army sjöng i ett gathörn
och lenade för stunden.
Men vi var många och blev fler och fler
drog nerför Regent Street
och vid Piccadilly Circus
fick vi kontakt med
Amor och Psyche som välsignade oss
vi dansade dansade natten igenom
älskade och sprutade vatten på varandra
folk kom upp ur underjorden
och allt blev plötsligt som en famn för alla
där vi vaggade som tång i havet
och jag nådde äntligen mitt hjärta.