Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

knutar i universum.


och hon var aldrig den som hann se det han såg i solstänken som smet igenom vänthallens tak där miljoner blickar flackade men aldrig möttes

hon var aldrig den som hann med att se 
hur han följde hennes steg
hon var aldrig den som hann med att känna
hur han svämmade över inuti

det fanns platser punkter knutar i universum
som pulserade mer än andra

hon var aldrig den som fann sin plats på träbänkarna i ankomsthallen
hon virvlade likt november
och han släppte aldrig hennes konturer ur periferin

hon var aldrig den som kände solstänken mot sitt inre

hon var alltid
på väg




Fri vers av Tove Meyer VIP
Läst 855 gånger
Publicerad 2006-05-28 20:44



Bookmark and Share


    seymour
tack
2006-06-04

  Lola
Ja!
Detta är väldigt, väldigt bra!
Personbeskrivningarna är talande men inte utan att lämna öppet för läsaren att fylla i.
Att virvla likt november är en sådan underbar liknelse att jag bara smäller av! ÄLSKAR när skribenter anstränger sig för att undvika klyschor och således triggar fantasin och kreativiteten. Det är roligt att bli överaskad. Att virvla likt november är en fras som jag kommer att komma ihåg, ja för tusan, använda mig av i talspråk! Jag rippar den helt enkelt - rakt av! =)
Och för övrigt bänder slutet upp min bröstkorg.
Härlig poesi!
2006-06-04

  Aisha VIP
...tycker mycket om den här....fylld av pulserande liv...jag tror att också "han" rycks ur sin dvala och kommer att virvla med till slut....håller med om att det är mycket filmiskt skrivet och vill också gärna höra "fortsättningen".....kram från Aisha
2006-05-29

  Per Rydberg
Du skildrar väl det där att inte ge sig tid att varva ner att känna efter. Snyggt och effektivt att börja med: 'och hon var aldrig den som...' Redan här så ger du känslan av brådska. Så finns där en 'han' som tycks vara något av en motsats. Det antyds att han finns där, som en möjlighet för henne. Klarar hon av att gå ner i tempo eller ej??? Jag känner mig nyfiken på hur det går! Dessutom beskriver du så fint att jag ser filmscener spelas upp för mitt inre. Skulle kunna bli et bra filmmanus med ditt sinne för dramati och ögonblicksdetaljer!
En liten undran bara: Ska det inet stå 'men aldrig möttes' i slutet på första versen?
2006-05-28

  mysanpysan
"hon var aldrig den som fann sin plats på träbänkarna i ankomsthallen
hon virvlade likt november"

vilsen men fri!!
2006-05-28

  Spegelvänd
Älskar den! titeln är spännande o känslan skitbra! förstår inte hur du alltid lyckas. Kram!
2006-05-28
  > Nästa text
< Föregående

Tove Meyer
Tove Meyer VIP