En nordvästlig vind blåser inom mig

Niovåningshusens fasader imploderar likt ett

minnesfragment som inte längre får sin

näring från obskyra drömmar

Med ett våldsamt ryck kastas jag bakåt

i tiden och mitt förflutna förpassas till

Galliciano: en bergsby i Kalabrien där

människorna än i dag talar grekiska

till följd av antikens byvindar

I övergivna huslängor längs med

bergväggarna ligger delar av mitt

förflutna på lur

Om en fåraherde skulle stanna till

för att bjuda på ett glas,

vore allt förgäves

Då skulle hela jag vakna till liv

och tvingas leva med vetskapen

att inte ens den starkaste vind kan

undanröja en sargad mans

ofrånkomliga längtan