Vita damen
Jag fick rådet av en vän härom veckan
Att skulle jag på maskerad så var det
För henne givet vem jag skulle klä ut mig till
Vita damen var det förslag som hon gav
Och jag förstår mer än väl hennes val
För jag har allt för lätt att smälta in i väggar
Komma och gå utan att mina steg hörs
Ty det har hänt mer än en gång att jag
Av misstag fått personer att hoppa högt
När jag snällt ställer mig för att vänta på
Att någon ska märka att jag är där
Förr såg jag det som en sport att vara osynlig
Då jag gick tyst och klädde mig neutralt
Svart vitt grått och beige var under ett tag
De enda färger mina kläder bar
Och även om jag idag kan bära andra färger
Inte längre anstränger mig för att gå tyst
Så är det inte sällan jag plötsligt bara är där
När någon jag känner ser sig omkring
För kanske är det så att jag verkligen är
En vit dam om än i färgglada kläder