Mitt i en tunnel
ville du bli bäst i världen,
även om ingen ville följa dig dit.
Inget kan ändå fylla ut ett tomrum
lika snabbt som ensamheten.

Det är så lätt att glömma
hur famnlös en dröm kan vara.

Med spöken i varje hörn
som väntar på att formas till ett minne,
tar vi djupa andetag av oron.
Och utan att berätta det för någon
önskar vi tyst
uppåt
att något ska kännas viktigt igen.

Under tiden sörjer vi det som inte håller ihop
när allt tyder på att tillsammans är lösningen.

Så du ser älskling,
det finns regler som inte behöver förklaras.
För om du bara ser dig omkring
hör du ljudet av allting vi saknar.