Vi kan aldrig nå slutet,
om slutet inte är en del av början.
Som att livet är en del av det hela.
Det är inte så det fungerar.
Livet bara fortsätter, stegrar och stegrar.
Desperat letar du efter ett slut,
till varje pris.

Ett vapen är inte alltid ett vapen,
blunda, skjut.
En väg är inte alltid en väg,
men vi kan aldrig förstå.
Bara blunda, gå.
Varför är jag alltid så svår?

Ett liv är inte värt någonting,
då vi mäter lyckan i papper.
Vi är som styrda, paralyserade av tanken, denna konstanta känsla.
Vi har tappat förmågan till att vara tapper.
Allt vi är, är allt vi vet.
Säg mig, hur kan du veta det?

Mod i en värld som doftar mord.
Vi tar livet av varandra, och oss själva.
Vi gör allt för att vara en del av det.
Av det vi inte vet.
Vi låtsas, för vi tror oss veta.