Får jag följa dig till kojan i havet?
till ön med väskor fyllda av böcker, vin och mjuka kläder
dit där eldens sken värmer efterdyningar av promenaders barrkras tysta ljud
Betyder det ja fast du räds att jag kommer störa tystnaden?
Jag kanske bara behöver dödens vålnad i mitt rum
och föredrar ensamhet men endast i ro av att slippa umgås
Jag kan ligga blixtstilla och knäpptyst under en ullfilt
och stirra ut genom en springa på fönstret mot skogen
Du lär inte märka när jag slumrar mot regnet
Du lär inte höra min oro
Du lär inte se mig försvinna eller sluka din luft
Snälla låt mig bara följa