Dimman lägger sig bortom igenvuxen stig medans fotspår lämnar avtryck i daggvått grus.
Näckrosdammen hälsar mig välkommen på den stig som leder mot ingenstans, där alla går vilse.
Betraktande korp gör huden knottrig av obehaglig ovisshet. Allt är tyst, så tyst.
Men faran är långt ifrån över, den darrar fortfarande i luften, men det bekommer mig inte längre, för jag bara njuter när jag ligger i ett hav av violer och andas in dess skönhet.