Tre skäl till att jag gjorde slut med dig.

Ett.
Du är den snällaste man jag någonsin har varit nära. Generös med dig själv och med din tid. Du är lätt den bästa jag haft i sängen och du har aldrig skuldbelagt mig i onödan. Därför älskar jag dig och respekterar dig. I den kärleken och respekten ingick det att låta dig gå, innan du och jag blev bittra, började stor-gräla och göra varandra illa ordentligt.

Två.
I en hälsosam relation, så växer båda parter tillsammans. Två världar blir en och den världen blir större än de två världarna var för sig. Vår värld blev mindre än våra två egna världar var för sig och den krympte. Vi kompromissade bort oss själva på olika plan. Vi hoppades på att den skulle växa. Vi matade den med kärlek, vi gav och gav och gav. Men den bara krympte ändå. Kanske lever vi bara en gång men oavsett så är den här gången för värdefull, för att bli nerknölad som en sovsäck i en kompressions-packpåse och därefter åtdragen.

Tre.
Du och jag var vänner, långt innan vi fann kärleken till varandra. Jag står inte ut med tanken på att förlora dig som vän. Jag vill aldrig bli ihop med dig igen och jag vet precis var jag har dig. Jag hoppas att vår vänskapliga värld får fortsätta vara större än våra två världar var för sig.