De skrattar högt. Han ställer ner ölburken med en duns nästan så att ölen skvalpar ut. Dem talar märkligt. Som om att de blir intervjuade som om att varenda ord är av yttersta vikt. Det spelar helt enkelt stor roll. Här får man inte säga vad som helst. De jobbar med teater. Kvinnan i sällskapet skrattar aggressivt. Lätena låter nästan hatiska. Hon kastar skrattet i ansiktet. Jag orkar inte lyssna. Jag måste sluta tjuvlyssna och iaktta. Efter ett tag vill jag lyssna igen "Du är en fin kvinna. Rund, söt och kurvig. Men det kanske inte är en komplimang nu för tiden" säger den äldre mannen med ölburken. Kvinnan svarar inte. Utan startar en lång anekdot. Det går fort när hon pratar. "Jag skulle vilja gå lite. Det värker i musklerna" mannen med ölburken sträcker på fingrarna. Händerna är grova. " jag skulle mest vilja sparka någon i ansiktet. Plopp!" Svarar han.