Om jag somnar under månens sken, vill jag vakna där rosen ej vissna framför mina ögon. På en äng av passionsblommor jag vill vada tills dina blickar mig ej längre når. Om jag i min längtan som snödroppens skörhet i en dröm där verkligheten suddas ut som konturerna i din skönhet.
Som du, jag vill avspegla drömmarnas frusna droppar av champagne som rinner som tårar längs min kind.
Sakta, så sakta. Om du inte ser mig då. Blunda och låt dig färdas över årstider av sorg. Duvor tar emot dig om du faller och omfamnar dig, så frukta ej.
Du är. Du finns. Du lever.
Som att bli kysst av havets gåvor av pärlemor.