Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Solstrale… EN LITEN BERÄTTELSE OM SKOGSUPLLEVELSENS KÄRNA


FLICKAN OCH VALSJÖSKOGEN

 

små nätta steg flöt över den vackert mossbelupna klipphällen... hon hade fått syn på en liten gyllengul fläck... kunde det kanske vara en kantarell... den barfota flickan reagerade knappt på barr eller grus som kunnat få vem som helst att rygga... hon ville fram och se vad den gyllengula fläcken bestod av... det var en kantarell! heureka-ögonblicket infann sig ögonblickligen! ... lyckan var gjord! ... så såg hon där en till och en till och ännu en till... svamplyckan infann sig tryggt och intensivt... det var detta som lyfte upp henne och gav henne vingar i den allvarsamma tiden...

 

några fiskare hade strandat under natten intill den vackra valsjöskogen... när de steg upp ur sin nattvila kunde de skåda denna skönhet på klipphällen... en flicka som skuttande dansande plockade sin korg full med gyllengula skatter... fria från hämningar bröt de ut i tjo och tjim över denna uppenbarelse i morgonsolens första strålar... de rusade upp mot valsjöskogen glada i hågen och tänkte på mat och den ljuva skönheten... flickan blev gripen av panik ovetandes om att dessa rusar var helt ofarliga... hon upptäckte till sin förskräckelse att hon inte kunde fly... från klipphällens andra sida vätte ett stup... hon kände sig trängd föll ned på knä och bugande sträckte hon fram sin korg i allmosa... rusarna böjde sig ned inför hennes bedårande gest och utstötte gutturala läten... snabbt insåg flickan att de båda unga männen var hörselskadade... 

 

de främmande individerna utbytte varor med varandra... rusarna var lycksaliga över den vänlighet som flickan visade... samtidigt som de ursäktade sig inför henne att de skrämt henne... flickan fick med sig en näve orientaliska glaspärlor och hästtagel i form av en tjock mörkbrun fläta... de unga männen hade fått kantarellerna och några bruksföremål i form av lergods, en kåsa, ett krus och en sked... flickan gav sig av i förvissning om att hennes grupp skulle bli förvånade och glada...

 

flickan tog med sig sina kamrater genom valsjöskogen för att visa dem rusarna... men de hade redan gett sig av... allt som fanns kvar på platsen var elva stycken lerfigurer liknande schackpjäser samt ett skinn med rutor ingraverade likt ett schackbräde... än idag kan man höra steg av dessa fornnordiska individer vandra genom de undersköna landskapet i Österåker... det som folksjälen minns är ruset som bryter ut inom när man stöter på ett riktigt kantarellställe... så om du bevistar valsjöskogen och hör märkliga viskningar, gutturala läten så ska du veta att det bara är urbefolkningen som utövar sina ritualer... det är så det låter än idag när kantarellställen återfinns.... 

 




Prosa (Kortnovell) av Solstrale VIP
Läst 763 gånger och applåderad av 21 personer
Publicerad 2017-09-19 10:37



Bookmark and Share


  soligajag_1 VIP
Vilken fantastisk Novell , känner en glädje bubbla inom mig !!
2017-11-15

  Stanley Rydell
Instämmer helt med Boel. Fortsätt så!
2017-09-20

  M.Eta
Skogens guld= kantareller. Fin novell!
2017-09-19

  DavidM VIP
Fin berättelse, ser skogen där framför.
2017-09-19

  överlevaren VIP
Vilken härlig novell, välskriven och med en fantasi samt handling som fångande mig!
2017-09-19

    ej medlem längre
En fantastisk text i sagoton och som har allt man kan önska sig av en sån berättelse.
2017-09-19

  ULJO
Kantareller. Härligt. Ställen för sig själv ännu bättre
2017-09-19

  Öknens Ros VIP
Att hitta ett riktigt kantarellställe är guld värt! :)

2017-09-19
  > Nästa text
< Föregående

Solstrale
Solstrale VIP