du fann dig själv rådvill och klämd i skuggan
mellan två kontinentalplattor
ständigt i rörelse
hotfullt men under kontroll
skaver de från båda sidor samtidigt

och du fann dig själv
kanske fastnålad i de feta skiljelinjerna på världskartan
hela tiden redo att bli flyttad

          och sedan flyttad tillbaka igen

          och kanske blev du adresserad

i tomrummet mellan en stads början
och en annans stads slut
i ovissheten
i långa kilometer av innehållslöshet
och i några långa kilometer till
av allt det där som ännu är oupptäckt

var hörde du någonsin hemma
vilken var din plats

när två punkter ständigt sliter och släpper samtidigt
när två liv finns men aldrig funnits under samma ögonblick

var hörde du hemma
när ingen någonsin välkomnat dig
utan att också säga adjö

kanske fann du dig själv

i insikten om att

hela havet stormade 

och att du inte hade någon plats 

ja du fann dig själv förvillad och skamsen

över oöverförbara ordspråk

ständigt i eftertanke 

kontrollerat och avstannat

håller flerspråkigheten dig tillbaka

och du fann sig själv i förundran 

över mångspråklighetens potentiella gro 

                             när dina meningar flätas

                             och sedan flätas upp igen

som rötter är beroende av varandra 

för att de annars murknats i sina enskildheter 

och kanske blev du isolerad

till bussresan mellan dina olika hem 

i påvägen till ditt jag 

i allt för många timmar av identitetslös avbindan

och timmar av vara vilse hos sig själv 

i allt det där som fattas 

vad hörde du någonsin hemma 

vilken var din plats 

när dina två du ständigt fortlever och ger upp samtidigt 

när dina två du finns men aldrig funnits i samma ögonblick 

vad hörde du hemma 

när ingen någonsin minns dig 

utan att också glömma bort 

kanske fann du dig själv 

i insikten om att 

hela havet stormade 

och att du inte ens fått vara med