Drömmen jag förlorade var mera än en dröm,
långt mera verklig än vad någon verklighet kan vara,
då kärleken ju alltid är en verklighet
som transcenderar all förgänglig dödlig verklighet,
och detta var allenast kärlek och ej något annat,
vem som än var involverad och hur tragisk vändning den än tog,
men den var min, och så var även dess förlust,
en högst onödig och oreparerbar skada;
likväl fortsätter min dröm att existera,
den kan ej förnekas, bortförklaras eller ogiltigförklaras
men förblir fortlöpande för alltid för att följa dig på vägen
vart du än tar vägen, för att kanske en dag
än en gång bli påtaglig
och så bekräfta och bevisa sin definitivitet,
som vilken dröm som helst fortgående i evighet
mer sann och verklig och bestående än verkligheten.