Lösdrifverilagen fr 1885 som omfattade alla löst kringstrykande lösdrifvare utan fast arbete och bostad som benämndes vara tattare,oäktingar,luffare,vandrande judar,zigenare,lodare mfl medgav att de som ertappades härvidlag dömdes till straffarbete eftersom arbetslöshet var ett brott,och att fattigdom leder till kriminalitet,omoral,degenerering och missbruk af rusdrycker.

Så sent som 1965 antogs lagen om samhällsfarlig asocialitet,men som endast tillämpades i särskilda fall och avskaffades under 1980-talet.

Men 1800-talets lag har från vissa håll röstats för ett återinförande.

*