Hon gick in i hans rum oinbjuden.
Tog tavlan och tog dikterna från det slutna kuvertet.
De hade nu berövats honom och han fick aldrig veta vad där stod.
Istället fick han texten.
"När man sviker blir det konsekvenser. Det är sanningen."

Sedan bad hon.

Kära Karin låt det aldrig mer bli vår. Spara den tunga snön som ett täcke på onda sår. Jag vill försvinna bort från alla droppar söta. Jag vill vara kvar här i det ljuva bitterbleka. Och snälla, gå inte, gå inte med jordens fall. Håll mig bara still.

Hon visste inte.
Hon var så vill.