"Åh,denna röst driver mig till vansinne.Var tyst!
Jag faller isär.Jag ber Dig!",stönade jag bedjande.

Luften blev orolig runt mig.

"Vad gör dig så betungande? Det är JAG som är HERRE på täppan!
Låter dig bli synad,precis just nu.Titta!",beordrade dess röst
väldigt ömt och av den klang brast min molnsida konstigt.

Mina ögonen kom till liv och jag såg,hur någons hand
med extraordinära former,med lång pekfingernagel,gnistrade
som en almasklinga för kapning av glas,skurit min mulliga molnkant.
Ett litet moln som jag förvandlades till,lutas påtagligt åt sidan
och det skära stycket stelnade snett på hans gnistrande nagel
som en köttbit på ett grillspett.
Ett litet bi inne i mig vaknade till raseri.Jag ville bita den handen,
men den vred mig så,att min retlighet som vid en lätt
beröring av snigeln,kröp tillbaka in i mig.Jag glödde som en eldfluga med
ett giftgrönt ljus av ilska och kände tydligt en förlust av styrka.
Från mig föll små gröna droppar på dess handflata.Vid fallet kom ett ljud ut
som påminde om fågelungens skri när den av misstag fallit ut ur boet ,vem har ännu
inte insett livets sköna sidor,men visste redan av alla sina fibrer,vad döden är.

Dropparna drogs inte samman till varandra.Handen rullade dem
som små kulor. Och deras rörelse spolade bort min styrka.

Utmärglad viskade jag ,"JAG FATTAR DINA REGLER!"

Ett varmt,voluptuöst,iriserande skratt hördes.Sedan har denna silkeslena röst
låtit i allt utrymme.Osynliga luftvågor vred om mig och någon skakar till djupet
av min helhet,uttryckte med högtidligt tonfall.
.
"När DU sänker DIN NATT i mina ögon ,dyker det upp i mig
av högsta grad, gravitationslust att krypa ut ur mitt skal,
för att med tvång som ETT MANTRA, upprepa DINA MYSTISKA ORD,
som jag inte förstår och jag är rädd för dem!"


f.f