"Och jag såg i högra handen på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift på både insidan och utsidan, förseglad med sju sigill . Och jag såg en väldig ängel som ropade med stark röst: "Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill?" Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen eller se in i den. Och jag grät bittert över att det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen eller se in i den.
Men en av de äldste sade till mig: "Gråt inte! Se, Lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat. Han kan öppna bokrullen och dess sju sigill."

Lammet inför tronen.

Och jag såg: i mitten mellan tronen och de fyra varelserna och de äldste stod ett Lamm , som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, som är Guds sju andar utsända över hela jorden. Och Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen.
Och när det tog bokrullen, föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. Var och en hade en harpa och skålar av guld fulla med rökelse, som är de heligas böner.

Den nya sången till Lammet

Och de sjöng en ny sång:
"Du är värdig att ta bokrullen
och bryta dess sigill,
för du har blivit slaktad,
och med ditt blod
har du friköpt människor åt Gud
av alla stammar och språk
och länder och folk.
Du har gjort dem
till ett kungarike
och till präster åt vår Gud,
och de ska regera på jorden."

Och jag såg, och jag hörde rösten av många änglar runt tronen och varelserna och de äldste. Deras antal var tiotusen gånger tiotusen och tusen gånger tusen, och de sade med stark röst:
"Lammet som blev slaktat
är värdigt att ta emot
makten, rikedomen, visheten,
kraften, äran, härligheten
och lovsången!"

Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet och allt som finns i dem hörde jag säga:
"Honom som sitter på tronen,
honom och Lammet
tillhör lovsången och äran
och härligheten och makten
i evigheters evighet!"

Och de fyra varelserna sade: "Amen." Och de äldste föll ner och tillbad


Jag var tio år gammal och året var 1949 i Västervik.

Jag var familjens svarta får och hade stulit och ljugit

trots att mitt hem och föräldrar var djupt kristet...


Det hade blivit en sport att hålla sig undan för upptäckt


Plötsligt en natt blir jag väckt av Gud och jag började gråta

Upplevde ingen fördömelse men smalt av Guds kärlek...

och hörde Guds stämma inom mig klart och entydigt:


"Gråt inte! Se, Lejonet av Juda stam... har segrat!"


Jag hade då ingen aning om att det stod i bibeln...


Jag fick "friden som övergår allt förstånd" Fil.4:7 och

inväntade morgonen och bekände för mina föräldrar

som i sin tur tillkallade grannar som jag stulit hos...


Jag tillverkade en tavla med orden:"Tala alltid sanning!"


Idag är jag bevarad i tron och döpt i Den Helige Ande...

Jag har det gott med min Gud och fröjdas i Hans närhet:

"När jag har Dig frågar jag efter intet på jorden" Psalt.73:25