Påfågelns stolta fjäderdräkt där fjädrarna är fyllda med hemligheter. Hennes vingar av glaskristaller tindrar i den indigoblå natten.
Prärievargen ylar ut sin sorg mot det mystiska månskenet som av snökvarts.
Jag dansar ensam på skiffersten till ballad av saknad.
I det glittrande vattnets spegelbild avslöjar jag stela leenden som om det vore för trånga, skavande ballerinaskor.
Ur mörkret och tystnaden i min söndertrasade själ finner jag decennier av evig längtan hos påfågeln, prärievargen och jag.