Sakta går hon vägen
uppför berget
stannar en stund
stryker
sitt grånande hår
från pannan

Ingen brådska längre
den lämnade hon i en hög
utanför kommunhuset
efter den allra sista
arbetsdagen

Det som verkligen varit
hennes liv
det väntar på henne
på de gröna ängarna
väl bevarat
åt hennes trötta
fötter