Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Detta är ett utdrag ur en av mina kommande böcker.


Elden i Platons grotta

Natten till den 25 november satt Alice eldvakt i ett av brigadens 12-mannatält. Utanför tältets skyddande hölje härjade nattens kalla vindar, och ett ihållande regn slog i omgångar mot tältduken likt fingrar mot pianotangenter. Ibland hårt, ibland mjukare. Av detta tycktes en melodi ta form, som i lugnan ro vaggade de små liven i fortsatt sömn, där de låg ihopkurade i sina sovsäckar. Alla sov gott, alla utom Alice.

Hennes uppgift var att vakta elden, att hålla den vid liv och se till att den inte lämnade eldstaden. Och visst tog hon uppgiften på allvar, där hon satt mellan två sovande kroppar och stirrade in i den glödheta kaminen. Hennes självdisciplin var god, och lojaliteten till kamraterna allt för stark för att ens unna sig tanken att sluta ögonen om så en sekund. I stället stirrade hon in i elden med en passionerad, närmast förtrollad blick.

Man kan fråga sig varför elden brinner med en sådan fägring för våra mänskliga ögon, så när som att våra blickar alltsomoftast söks till, och etsas fast, vid dess dansande flammor. Det sägs att elden spelat en signifikant roll i människans evolutionära utveckling. Hur vi upptäckt, använt och format den utifrån våra behov, och hur den i sin tur format oss i en biologiskt mångfacetterad växelverkan.

I de tidiga jägar- och samlarsamhällena gavs de grupper som kunde behärska elden ett övertag mot de som inte klarade av det, utan istället föll offer för hennes förrädiska charm. När man väl lyckades fånga elden var det oumbärligt att hålla den vid liv, då så många delar av det primitiva livet kunde knytas till den. Att laga mat, att värma sig, att se i mörker, att stirra in i den och drömma sig bort. Om bandet bestod av folk som vanligen somnade vid elden, som inte fann den nog intressant, sjönk deras livskvalitet, och deras chanser att överleva försämrades.

Ur denna harang kan man således härleda att evolutionen, om än i en av avlägsen dåtid, favoriserade människor med god självkontroll, som fann elden tillräckligt intressant att inte somna till. Ett naturligt urval i kampen om överlevnad, där eldens flammor, som i Platons grotta, skilde agnarna från vetet. De opålitliga och slöa från elden och gruppens väktare. Alice var en väktare. Hon vakade över dessa sina.




Övriga genrer (Drama/Dialog) av erikspoesi
Läst 169 gånger
Publicerad 2021-07-21 13:32



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

erikspoesi