Jag minns så mycket

som är fint

och ömtåligt

av det vi hade

som jag burit försiktigt

nära hjärtat

som en baby

som den där första tiden

då dina andetag

låg kvar på mitt nattduksbord

långt efter

att du gått

och sedan

du och jag

och barnen

allt det fina vi hade

saker vi gjorde tillsammans

 nu vet jag inte vad jag

ska göra med

alla minnena

kan man bara städa undan allt

när man ska bytas ut

och jag tänker

på alla mörka moln

som ständigt tycktes finnas

på vår himmel

Vi fick slåss för varenda millimeter

Jag vet

vi vann aldrig en enda strid

förrän nu

men då hade du redan gett upp

och jag kan egentligen inte klandra

dig

jag tänker på

all tid vi tillbringade

tillsammans

vi var två ganska ensamma

själar

du och jag

men vi hade alltid varandra

det var nåt fint med det

men du sa att det inte

var kärlek

och jag undrar vad det var

då

sedan tänker jag på alla de

dagar som rymt sin väg med andra älskare

alla dessa dagar som vi glömde bort

att ta hand om

dagar då vi knappt såg varandra längre

när vi inte längre möttes

när värmen sipprade iväg

utan att vi försökte hindra den

varför blev det så

kanske hade vi för många

mörka krafter

att slåss emot 

*********

gryningen kommer

körande med en grå vagn

en ny dag

då regnet faller

därute

flyter krossade drömmar

bort i små rännilar

de drömmar vi levde av

det som var du och jag

och jag försöker ta farväl

*******

P.G 20170926