I den här världen kan du skilja dig från någon!Men du kan inte skilja ifrån dig själv.

Du kan alltid besluta att lämna ett förhållande.

Du kan välja att skada någon och det verkar sjunka dig i glädje, även om glädjen av andras lidande har något luciferiskt.

Du kan undvika någon, du kan gömma dig när som helst.

Du är helt fri från omvärlden. En enda varelse håller hela ditt liv med dig, "dig själv".

Du själv kan inte fly ens i sömnen. Inte ens en ensamhet.

Universum är inte oändligt nog för att du hittar en plats för att gömma dig själv!

John berättar också om henne i prostituerat kvinnans parabler.

"Och de hörde detta och blev reprimanded genom samvete, gick en efter en ..." Samvetet "bestraffar" och vid tiden för beständighet får du att lämna Kristus eller det ljus som alltid är närvarande i ditt medvetande. Medvetenheten är helt ren; du är hon och hon är du Medvetenhet har klarhet och renhet av den mest perfekta kristallen. Hon registrerar den mänskliga känslan, tanken, ordet och gärningen med en trohet som ännu inte är informerad av den mänskliga handen. Medvetenhet - i motsats till sinnet - vet direkt hur man skiljer mellan sanning och falskhet, vilket demonstreras av kinesiologi.

Det är därför vi "vet" - även om vi inte vet att vi vet - det ögonblick där vi ljugit. Vi vet när vi ligger ensamma. Medvetandet överför i kroppen en nervös impuls som stärker våra muskler i sannhetens ögonblick. Och i falskhet, musklerna ... försvagar omedelbart. Medvetenhet "vet" om vi matar på goda eller giftiga livsmedel. Hon vet om vi tänker i sanning och om det vi säger är det verkligen vad vi verkligen känner ... Det stärker oss själva genom sanningen och frigör oss (påtalar oss) ... på grund av falskhet. Det visar oss rätt väg och den krokiga vägen. Hon reproves oss för förlusten av kärlek, och vi vet exakt när vi tror fel. Men för oss finns det ett problem; vi förstår inte medvetet vad vi har sagt oss själva.

Från vår egen medvetenhet kan vi inte dölja någon synd eller galenskap. Allt som någonsin går igenom vårt sinne, vare sig det är bra eller dåligt, vackert eller fult, stort eller äckligt, registreras i medvetandet och går efter oss, även om vi går igenom hela världen. Medvetandets fantastiska förmåga att skilja mellan sanning och lögn, mellan gott och ont tvingar oss att "älska vår granne precis som vi själva". Kärlek till en annan blir automatiskt - på grund av den blotta existensen av medvetande - självkärlek, även om vi hatar en annan! Och det är så du älskar dig att älska varandra och vice versa. Det bibliska budskapet "älska din nästa som dig själv" är genom medvetandets natur en lag som är osjälviskt utan koncessioner utan klagomål och utan omständigheter! Det är därför vårt val att växa i kärlek och i goda tankar kan vara otroligt klokt och större än alla de val vi gör under en livstid. För samvete, som vet och registrerar allt, speglar vi oss själva i våra egna erfarenheter, tankar, känslor, idéer, drömmar och gärningar.

En tanke på kärlek återvänder starkare i våra erfarenheter, för medvetandet erkänner det som sant. En ond tanke återvänder som ett svaghetstillstånd i köttet, och så medvetandet säger oss att vi har ljög (medvetandet erkänner som verkliga livsförbättrande upplevelser) och bestrider oss.

Precis som med den förbjudna kvinnoförlusten, återförvisar tillsynen som ett outhärdligt tillstånd i reproverens samvete, när vi - som det bibliska folket - "rör oss bort från Kristus". Men kärleken återvänder också starkare i medvetenheten hos den som lever, och därigenom räddar man sig själv!