är en outforskad melodi. som vaknar innan huset. och kaffedoften. där finns bara förväntan. barfota i ett silkigt nattplagg. hans sovvarma lukt dröjer kvar på huden. – jag kan inte säga att jag rider en storm. jag tar mig nedströms längs en lång lugn ren flod.

din silvermatta i mitt kök. mina kavajer på din soffkant. och vem kunde veta att en nylagd rödbrun gata ska visa oss hur vi lever vårt liv. och kvinnorna på trottoaren tidigt en morgon med tvätten från igår. och när blev ett dis över horisonten sanningen. och en blöt kropp på hala stenar under ett vattenfall. – jag kan inte säga att dagarna går in i varandra. månen låter nattens mysterier leva kvar.

det enda jag vet är att det aldrig slutar.