Ur en tjugofemårings hjärta
Du var inte beredd på vad jag skulle säga dig
men plötsligt så fick du en helt annan bild av mig
och ibland så vaknar jag och hoppas jag har drömt
tiden går men jag har inte glömt
undrar om mitt hjärta alltid kommer vara ungt
som en tjugofemårings och slå naivt men tungt
tyngden bet sig fast när jag förlorade din famn
trots att jag har viskat andras namn
du är bara en av alla människor som finns
ändå är det bara dig mitt hjärta envist minns
däri sitter ekot av ditt skratt och andra ljud
och av bränderna under min hud
förut när folk undrat vem min stora kärlek var
trodde jag helt säkert att jag kunde ge ett svar
visste inte vad som skulle hända inom mig
för jag hade inte träffat dig
nu är det ett tag sedan jag fyllde tjugofem
länge innan dess ville jag kalla dig mitt hem
inget av det vi har upplevt kan jag glömma bort
ingen kärlek är av samma sort