Gerhard Grävling knallar omkring i sin svenska småstad, i lugn jakt på någon lämplig gåta. Gatorna ligger halvslutna, med ett och annat blad inklistrat över dimhöljda stenläggningar. Det sägs vara svårare att få syn på mysterierna på höstkanten än under sommarlovet, men det stämmer ingalunda med Grävlings erfarenhet. Särskilt sedan han utvecklat sina mobila, signalstyrda glasögon, går det mesta att spåra inom sju minuter. Igår iakttog Gerhard ett lördagsgodis som hade hamnat ovanpå busshållplatsens väntkur. Visserligen inget emot akvarelltavlorna längs bergväggen som kan skådas ikväll! Imorgon planerar han att prata med Ragnar Rådjur, fastighetsskötaren i all sin frånvaro, om den ständigt uppkommande situationen i deras kvartér. Grejer förekommer på helt felaktiga ställen, eller som Ragnar kommer att påpeka : Platserna är rätt, bara fel saker. Deras samtal brukar aldrig leda någonvart, om inte måndagen har medfört ovanligt sköna drömmar.

Och nu är det tio veckor kvar till första advent. Gerhard längtar redan efter julstöket, dess hiskeliga mys, då det jämt brukar bli några bitar över vid varje hus. Då får han god anledning att lämna grottan och hålla sig vaken mer än en natt. Tomtarna kommer att spilla gröt och nötter över både grind och tak, medan trollen lär hälla salta äpplen under trapporna, för att inte tala om allt guld och saffran som älvan äter före jul. Tills vidare övar Grävling med att ställa klockan på var tredje timma, låtsas att skogen brinner då, så att han inte skall rosta ihop alldeles. Oktober blir nog den vackraste men hårdaste nöten att knäcka. Inför säsongen har Gerhard skaffat en ny jacka. Han tog en halvbillig av strävsamt material, med stor ljusgrå mage, liten mörkgrå rygg, långa svarta armar samt vit triangel över bröstet, dessutom med mörk kapuschong, och många mellangrå fickor. Det gäller att varken synas för mycket eller för lite, tänker den egensinnige, extra privata detektiven.

Likafullt blir han överrumplad när Felicia Fladdermus kommer cyklandes på sin elektriska variant. Som tur är hör hon Grävling tassa tungt före vägkorsningen - så ingen behöver konfrontera döden den här natten heller. Däremot hinner Gerhard fråga fröken ifall hon har uppfattat något besynnerligt bortifrån sköldpaddegränderna. Nix, blott det hjärtliga tickandet inifrån urgamla tornet!! nickar Felicia sorgset och fladdrar med öronsvansarna. Nå, då så, det är ju en evig gåta hur katedralklockan kan överleva i åratal efter Minutmakarens bortgång - och den lär inte bli löst nu heller. Grävling tackar farväl på någon sorts tysk franska, och klapprar förundransvärt glatt iväg.

Friskt styr han sina steg mot skrotupplaget, fyllt med hela datorer och tangentbord, demolerade hårddiskar och andra minnen. Knappt har Gerhard börjat rota efter bevis på tänkbart kriminella förehavanden, förrän Ragnar Rådjurs spinkiga ben skymtar fram bakom en sällsamt tjock skärm. Vad gör fastighetsskötaren ända här ute denna folktomma söndagsafton?! Bör ej Ragnar snarare ligga hemma i trädgården, tugga sina sista löv och samla kraft inför veckans arbete?! undrar Grävling med brysk nos, som om han vädrade kokt brysselkål i maskineriet. Nja, nu påstås det vara så att Sara Hara saknar såväl bredband, lösa trådar samt en tangent på sitt nattygsbord, som hyresvärden måste hjälpa henne att skaffa an. Och vem vill inte vara ute i god tid?! kontrar Rådjur med förnärmade näsborrar och spänner blicken i Grävling på ett vänligt vis.