Numera blir kvällarna en fråga om att plocka bort fästingar från knävecken.
Hon är fortfarande fast i tankerytmen
av att städa innan sonen kommer hem,
innan sommaren är här; innan
vi presenteras ska vi pressas.

Jag kokar te. Sparar magnolia, oleander och lila syren
i revor i trådar i källaren.

***

Steg uppför trappan. Så budskapet:

Dynorna måste tas in; om morgonen ska det regna

detta det mest grundläggande naturliga måste trängas bort,

måste bekämpas,
måste gömmas.

Vi lever i ett regnigt hörn
av ett regnigt land,
är det oss själva vi förnekar i utemöblernas dynbrådska?

***

Men här står jag, tidigt om sommaren,
och redan nu tar hennes steg mig emot, ekar hennes andning emot mig.

Längtar jag henne bortom mig.

Hon tar in blommor.
Jag skär argt i elstaketets vita snören.
För varje lampa hon tänder
stänger jag ett öga, vänder jag mig bort. Ut och in.

Imorgon kommer andra.
Jag tänker gå.