Ordagrann
En disande hjärna talar om det som
före sin gryning svärtar natten till precis det du smakar
ur känslan av din svettiga hetta inuti mig
Låt mina ords sanningar verkliggöras
och skada inte mitt uselt tappra försoningsförsök
Min fantasis förgörelse förstörs först endast när jag verkliggör det här
Min dimma slutar inte förrän orden lämnar mitt förstånd
Så därför lever sanningen i språket om dig och mig
o jag slutar aldrig att leva med den vindruckna närvaron av dig
Den kraftfulla känslan med ditt liv i mitt så självklart förföljande
Våra sammanvuxna snickerier med målarfärg som doftar svagt
o kokade blåbär i en syltröra så söt att ingen vågar äta
En bit av en tall som brinner där i
smäller som björk men håller en hetta helt jämnt
Under fällen möts våra iskalla i en knallande pulverisering
faller i explosion så grav att vi förgörs
Allt runt just där
förlorar betydelse för närvaro av trasmattors toviga frans
Du bara du
Var mellan mig och mig
Fängslas mellan mina ben och rasa som sotande kol tills morgondagen svalnar
Så blir jag för dig allt jag hoppas du diktar om min törstande kärleks heshet