Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

PAPPAFÖRLÅTELSE

Jag sitter på pakethållaren på pappas cykel. Håller hårt i hans kavaj när vi susar fram på Promenaden. På väg till Grogglunden. Där ska vi stanna och äta glass i solskenet. Jag får en päronglass på pinne. Smaken minns jag än.

Det var innan våldet marscherade in i våra liv. Och pappa försvann. Ersatt av Våldets härskare, min styvfar. Jag trodde alltid att pappa inte ville träffa lillebror och mig. Om vi bara förstått hur hindrad han blev. Men vi var för små för att förstå vad som hände.

Några år innan han dog såg jag honom i en affär med sin fru. Med hästansikte, hatt och kappa, tänkte jag elakt. Jag reagerade som det svikna barn jag var. Trots att jag var vuxen sedan länge.

Jag cirklade runt dem. Som en gam, redo att slå klorna i sitt byte. Och jag önskade att de skulle se mig. Tala med mig. Själv sade jag ingenting. Och de såg mig aldrig.

Många år senare läste jag hans dödsannons i tidningen. En chock, fast jag alltid varit beredd. Min bror och jag var inte omnämda i annonsen. Bara hans fru. Det sved i hjärtat.

Vi ringde och frågade om vi fick gå på hans begravning. Och vi var välkomna. Hans fru, en snäll och vänlig gammal dam, berättade att pappa alltid saknat oss. Men han ville inte ställa till bråk. Han kände sin motståndare, vår styvfar. Som förstörde mammas och mitt och mina syskons liv, med hot och våld.

Vi fick höra pappas röst och musik på radioinspelningar. Se alla hans musikinstrument. Gulnade gamla tidningsurklipp på mig. Som han sparat i alla år. De enda minnen han ägde av min uppväxt. Han träffade mig aldrig efter att jag fyllt fem år.

Nu förstod jag hur fel jag tänkt. Att jag skulle tagit kontakt med honom. Låtit honom berätta sin historia. Inte bara låtit tiden gå, tills det var för sent. Hatet jag närt rann av mig. Men sorgen finns för alltid kvar inom mig.

Pappa, du är förlåten

Förlåter du mig?




Prosa av Elisabeth Nilsson VIP
Läst 339 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2017-09-28 17:31



Bookmark and Share


  dansamedvargar
Jag blir mycket berörd av din text.
Blir oxå påmind om andra försvunna pappor, som även de, av olika anledningar inte hör av sig trots år som går. Är rädslan att bli avvisad så stor?
2017-10-12

  Lars Hedlin VIP
Berörs
2017-10-01

  Marita Ohlquist VIP
Starkt berörande text som gör mig övertygad om att ni har saknat och lidit båda två!

2017-09-29

  Rise Little One VIP
Håller med alla kommentarer nedan. Det var oftast för sent när man tänkte efter...Förlåtelse måste finnas så livet kan gå vidare ...
2017-09-29

    ej medlem längre
Den här texten känns att läsa - starkt.
2017-09-28

    ej medlem längre
Starkt berörande berättat och ja, det finns så mycket som vi inte vet om andra och deras olika val i livet...
2017-09-28

  Anya VIP
En gripande prosatext som fångas in så bra i slutmeningarna. Jag är övertygad om att diktarjagets pappa har förlåtit diktarjaget. Jag känner det på mig.
2017-09-28

  Jenny Leine VIP
Det finns nästan alltid en anledning bakom varje människas handlingar, det är inte alltid förklaringen är vacker som här. Förlåtelse är oerhört starkt. Ibland måste man börja med att förlåta sig själv eller någon annan. En berörande text!
2017-09-28

    Sefarge VIP

När förståelse och
Förlåtelse kommit
In kan stora saker
Inträffa inuti och
Utanpå. Det är ej
Försent förrän det
är försent!
Tack för gripande
Berättelse!

2017-09-28

  ULJO VIP
Berörande värre.
2017-09-28

  DavidM
Det finns texter och berättelser som når extra långt in i hjärtat. Den här gör det. Tack för du delar med dig.
2017-09-28
  > Nästa text
< Föregående

Elisabeth Nilsson VIP