Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Paus - utandning

Häcken skymmer trädet, trädet inom räckhåll, med alla de gulnade löven som snart skall falla.

Jag sitter på en bänk.

Vinden smeker min kind.

Utan anspråk på livet tar jag mig en paus.

En paus i livets karusell.

Den cirkus som snurrar så hårt.

Jag andas.




Fri vers av Boneyfrank VIP
Läst 236 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2017-09-26 14:57



Bookmark and Share


  BenGust VIP
Tänk att inte behöva ha anspråk på varenda minut och ta på sig den stickiga rock som andra motvilligt bär. Luther har effektivt inympat arbetets välsignelse på våra rynkade pannor. Men vem har sagt att vi ska tjing på första bästa grej som kommer ut i handeln? En konstruerad pseudovärld har vi skapat men som vi metodiskt nu måste plocka ner.
2017-09-29

  Syrran77
Här andas man gärna ut. Välbehövlig vilopaus.
2017-09-26
  > Nästa text
< Föregående

Boneyfrank
Boneyfrank VIP