Hur länge var jag på väg
eller hur långt borta var jag.

Nu glider mitt liv vidare
men kanske har jag stannat.
Jag borde stanna
här,
här där jag hör hemma.

Stanna här,
ge livet en form,
låta livet skölja över
som dessa varma havsvågor.

Som nu
när solen värmer.

Ångesten på avstånd när en
kall öl lugnar.

Stanna i tanken
och låta minnet leva
av nu.

Låta djuren som nafsar
vila i sanden,
sanden
som rinner mellan mina fingrar.

När jag tittar upp
speglas horisonten i mina ögon.

Det är ju bara ett liv,
bara ett liv
som är på väg
som snart är hemma.