Jag sitter på pakethållaren
med en osedlig sång
rullande i det sexåriga huvudet.
Rödtornet står med sträng pekpinne
och slår allvarliga skolklockor i hösten.
Sedan minns jag inte mer eller varför… 

Det liknar ett foto med rörelse i. Andra
minnen växer sig stora som potatis,
blir legender och myter,
byter skepnad, blandas med andra minnen
och andras minnen. Classe och jag
hade gemensamma fiender i våra fäder… 

Jag kommer inte ihåg
alla namn som har rört sig över min tunga.
De har förlorat sin smak, förirrat sig
in i en djup djungel. De överlever inte länge
där. Lagarna är så annorlunda här,
man vet aldrig när de ändras. 

De kan plötsligt byta plats, innehåll,
förflyttas, deporteras, stå ut och in
förskönade och fördunklade.
Min minnesbefriade penna
gräver djupt i en vit kyrkogård.