En stöt av blöt, kall och vidrig sorg
Jag speglar mig i skuggan för att lölja min lögn
För att jag vet att du avskyr när jag hatar mig själv
som jag för alltför ofta

Skrapande naglar på botten av min ficka
Ständigt bortflyende blick
Ett leende
Ett sätt att dölja min smärta
Kvicksilvret i mitt blyga hjärta
Jag vill bara stå här

Om framtiden vet jag ingenting
Men ett sekel har gått sedan du ringde mig
Det måste det ha gjort
Det har det väl gjort?

Dagar följs av nätter som fylls av rädsla
För du var min tröst genom natten
Och nu är jag tröstlös
Som dagen mot natten
Hjälplös
Värdelös