Solen belyser molnbanken till ljuvliga pasteller
Där ses en tavla av drömmars akvareller

Sken över hav och strand, sken över våra magiska band
Ljus strimmor av hopp över skärgården där vid stenhällens sida
som piskats genom århundrandets rand

Där hjärtan älskat och satts i brand

Vad håller den för sann som ristats har och ärjats över tidens tand
Erfarenheter som åldras i timglaset man ser dess sand
Den stannar bara upp när du är i mina armar

Jag älskar dig och kan aldrig älska igen
Tåren från min kind, är mitt enda vittne hur jag känner för att vara din
När jag klär det i ord som jag tidigare bara insåg att en dåre förstod

Ger jag dig min hand
Den finns vid din sida tills livet är slut